God morgon gott folk, jaha då var det en ny dag nu då. Jag satt uppe till klockan 01.10 innan jag gick och la mig, kunde verkligen inte sova. Nej det märks väl?? Nu är klockan snart 9 på söndag morgon och jag sitter redan här. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte sova, skulle kanske funka om någon slår nåt hårt i huvudet på mig. Jag haaatar när man bara ligger och vänder och vrider på mig i sängen av att inte kan sova. Då kommer bara massa tankar farandes i huvudet på en gång när man ligger vaken. Det jag lyssnar på nu är lugna favoriter på Rix fm. Igår när klockan va 21.30 fick jag nåt jäkla ryck och började tvätta (fast vi egentligen inte får tvätta efter kl 21) Men olydig som jag va så gick jag ner i tvättstugan och tvättade ändå, vad då tänkte jag det är väl ändå ingen som kollar det så sent på kvällen, och det är väl ingen som vet att det just är min tvätt som ligger där??? Näää, så jag tvättade ialla fall och det gick bra, jag hade tvätten kvar när jag kom ner dit efter kl 00.00 Förutom att jag trodde mitt hjärta skulle stanna på mig, för när jag kommer ut från tvättstugan och ska gå i den långa koridoren för att komma till min trapp uppgång så var det 2 killar som va skit fulla som va ner i källaren, dom skrek och hade sig, faan så rädd jag blev. Men dom bad om ursäkt för att dom hade skrämmt mig =) det va ju snällt av dom trotts att dom va fulla. Nehe nu har jag inte mycket mer att skriva. Ha det bra gott folk, jag ska fortsätta lyssna på Lugna favoriter och lägga mig i sängen en liten stund till och se om man kan sova. Hmm kan sova?? Nää tror inte det va. Suck suck.

Ja idag är det sol ute..härligt. Men det blåser också en del. om 2 timmar ska jag vara med personalen (Floravägensserviceboende) och grilla. Första gången i år, det ska bli mysigt, hoppas jag. Sen efter när jag har ätit mat med personalen så tänkte jag gå till min bror och hälsa på ett tag, bättre att sitta där och glo än att sitta här ensam och inte göra något. Så skulle min kusin även komma dit kanske. Jaja jag får se vad som händer senare ikväll, det blir säkert lungt, har ingen stor lust att göra något. Mina tankar dom far och flyger hej vilt i huvudet nu. Mycket tankar går just nu åt att försöka memorera inför fredagen då jag ska på rättegång, jag har nu nästan lagt detta bakom mig när det drog ut på tiden. Men men jag kan inte göra mycket än att göra mitt bästa. Mer än så kan dom inte kräva, det jag inte minns det minns jag inte, så är det bara. Om jag ändå kunde fånga upp alla dessa tankar men dom far som en virvelvind i huvudet, då är det svårt. Nu känner jag för att bara lägga mig under täcket och glömma allt, eller kanske inte glömma men jaa, allt blir så jobbigt. Mitt huvud hänger inte med. Kaos det är de. Skulle behöva tvätta och städa men har ingen ork till det..orken och motivationen är helt borta, den har inte funnits här på bra länge. Om man bara kunde trycka på en knapp och stoppa allt, men det går inte, tiden bara går och går ialla fall. Känns som att jag av någon anledning har högsta växeln i men det tar stopp lika fort sen går allt på spar låga.

Trött trött på att hela hela tiden gråta tills jag tror att alla mina innre organ ska komma ut. Varför ska jag vara den som alla blir osams med?? vad gör jag för fel? Fattar inte varför jag ens ska existera på denna jord när allt flera verkar hata mig. Det gör så ont i mitt hjärta och i min själ. Kommer någonsin min själ att bli hel igen?? Jag sjunker sakta med säkert neråt i det djupa djupa svarta hålet, hur jag än vänder och vrider på det hela så kommer jag inte kunna ta mig upp där ifrån. Desto längre tiden går desto längre ner i det svarta hålet hamnar jag, och när jag till slut har kommit så långt att jag inte ser ytan..jaa då kommer det inte bli roligt. Vet inte hur jag ska göra för att komma upp. Det tänker jag inte ta reda på just nu. Gör det senare...om tårarna kommer av ren smärta, eller frustration, saknad eller vad det nu kan vara, så då låter jag dom komma. Jag kan inte hindra tårarna falla. Eller kan jag??? Vet inte, vet inte ens vem jag själv är just nu.

 Måste vänta och se....kanske??

Livet, tiden allting känns bara så tomt, det känns som att jag inte lever här, känns som att jag lever någon annanstans. Vet bara inte riktigt vart. När jag ska till att göra saker så är det precis som att något sätter stopp. Ska jag inte kunna få känna glädje? Smulan tog med sig en stor del av den det kan jag säga, och det kommer jag aldrig få tillbaka. Min själ är tom, allt är förvirrande. Vet inte vad jag vill, eller jag vill mycket men det...de går inte. Varför ska det vara så jobbigt? Något jag aldrig kommer få svar på, kommer få gå ovetande resten av livet, varför hände det som hände med dig Smulan???? Va du verkligen så sjuk?? Vill veta men de kommer jag aldrig få veta. "Ida du måste du gå vidare, du kan inte sörja hela livet efter Smulan" visst det kan jag inte göra, men INGEN kan säga att nu måste det vara över, det kan ingen annan bestämma. Sorgen måste få ta sin tid..låt tiden få utvisa vad som komma skall. Min ork till att städa, ta hand om tvätt, hygienen, laga mat, sova, jaa allt det där den är låg nu det kan jag säga. Det jag orkar "när jag tvingar mig" är att borsta tänderna och gå och sova. Bara att ta steget att ta tandborsten tar mig från 5 minuter upp till 30 minuter eller mer. Allt måste väl förberedas, orkar inte orkar inte. Ser bara tårar vart jag än vänder mig. =( och motgångar

Jag går än idag och väntar på mitt urinprov som jag tog för nån vecka sedan. Men har inte hört något. Alla dessa andra blod prover som jag tog på måndagen innan påsk har jag heller inte fått svar på. =( Fattar inte vad det är. Man blir orolig när dom inte hör av sig när doktorn själv sa "urinprovet ser inte alls bra ut, ska gå till botten med det" Då måste det vara något som är fel men ändå hör inte doktorn av sig. Det är verkligen oro väckande. Suck suck. Jag själv känner att det är något som inte är som det ska, jag är blek, trött och massa annat. Ständigt trött. Nu när våren har kommit så tycker man att man borde vara piggare än på hösten och vintern, men nej då inte Ida heller. Det spelar ingen roll vad det är för årstid. Ha det gott alla vänner och er jag inte känner!!

Jag kan inte annat än att tacka Sessan för det du gjorde imorse, när du ringde till min veterinär för att fråga om askan efter Smulan. Tack min ängel. På grund av att jag inte orkar ringa henne själv, men jag visste vad veterinären skulle säga tyvärr. Askan efter min oendligt älskade Smulan fanns inte kvar =( den var borta. Sen sa veterinären till Sessan att om jag hade velat haft askan med mig hem så hade det kostat betydligt mycket mycket mera än 800 kronor.  Men jaa jag tänkte inte på det den dagen jag avlivade min älskade vän. Tack Sessan för den insatts du gjorde det betydde så mycket. Men veterinären tyckte att jag skulle kasta alla saker som påminnde om Smulan för att lättare kunna gå vidare. men nej nej det kan jag och tänker inte göra. jag kan sträcka mig till att plocka ner alla kort och ramar och matskålar i en kartong och ha i källaren det kan jag göra. Men absolut inte KASTA dom, nej nej där går gränsen. Ska försöka göra det idag, men visst det kommer göra ont men det får väl lov att göra ont. Så går jag ner i källaren dom gånger jag känner för att titta på Smulan, så jag inte ser henne på kortet vid sängen varje dag.

TACK älskar dig vännen min Kram kram

Jag tänker skriva eller göra på det sättet jag känner är bäst för mig att försöka bearbeta min sorg och saknad, sen vad andra tycker och tänker de struntar jag i. Om folk tycker att jag bara tjatar och tjatar om min Smulan hela tiden så behöver ni inte läsa mina bloggar alls. Ni får tycka att jag är ego eller knäpp hur mycket ni vill, de skiter jag i. Om jag vill skriva av mig om min älskade Smulan som tyvärr rycktes ifrån mig alldeles för tidigt så måste jag få göra det för att kunna så småningom gå vidare i mitt liv. Just nu så kan jag inte göra det, jag är allt för "innsnöad" i mig själv. När jag själv känner för att prata med folk på msn då gör jag det, och om jag inte vill då är det så. Sorgens bearbetning har just bara börjat jag har en lång tid framför mig, vilket jag måste få ha. Mig spelar det ingen roll om det tar 3 år eller flera månader. Tiden kommer aldrig kunna läka alla mina sår som Smulan har lämnat efter sig. Du va vacker, söt, älskad av många,mångas favorit katt. I mig finns just nu ett enda stort tomrum efter dig Smulan. You are so Beautiful mina tårar rinner än. Älskade ögonsten vart är du???? Kram puss saknar dig var minut, varje andetag jämt jämt.

Vet inte riktigt om jag kan hålla med om att påsk är en trevlig helg. Just nu känner jag mig bara så ledsen och nere.Allt känns så tomt och dystert utan mina änglar. Första påsken utan min vän, och utan min ögonsten Smulan...hjärtat bara blöder och blöder, tårarna kommer snart förvandlas till blod det känns så inom mig. jag vill kunna vara glad och glädas åt det jag fick med Smulan men det är svårt jag vill bara ha det som förr. Min ork finns nånstanns lång långt ner i den svarta säcken. Vet inte riktigt varför jag inte kan vara glad när det är soligt och fint ute, nej det går bara inte. Igår kollade jag på kort på datorn på Smulan när hon va liten liten bebis och hittade även andra kort med. Det var fruktansvärt jobbigt jag grät och grät som bara den, trodde aldrig att tårarna skulle ta slut. När allt känns hopplöst och tungt då är det inte lätt att ta sig ur det....försöka gör jag men går inte mer än så. Sen halkar jag tillbaka ner i det svarta lika fort, känns som att det är någon som drar mig ner där, och jag försöker chippa efter luft men det går inte. När det blir såna här speciella tider då blir saknaden mera påtaglig och det kan jag inte ta bort hur gärna jag än vill. Du är älskad och saknar, du finns i mitt hjärta alltid. Glad påsk!!