Det är inte roligt att hela hela tiden gå med dessa magsmärtor dag ut och dag in, Jag kommer inom kort att bli knäpp av alla dessa smärtor. Sen att inte kunna ha en kille att dela livet med gör inte saken lättare. Jag vill ha en kille som älskar mig, gillar mig precis för den person jag är. Men jag har haft sån jävla otur med dom killar jag har träffat, dom bara utnyttjar mig hela hela tiden. Så fort killen fått den han vill ha då är det bra sen, och då åker han hem. Ska det behöva vara så????? Ska man som tjej bli utsatt för sådant skit??? Jag försöker att inte tänka på saken men det är inte så lätt. Önskar att mina magsmärtor kunde fly här ifrån och nite komma tillbaka, då skulle smärtorna kunna ta med sig dessa killar också tack. Jag orkar snart inte längre =(

 I flera flera veckor har mina nätter inte varit roliga. Jag sover inte på nätterna, istället ligger jag och äter, det blir olika varje gång. Ibland blir det godis, mat eller kakor. Vet inte vad som håller på och hända. Det behöver inte vara något, eller?? På dagarna äter jag nästan ingenting, på nätterna är det värre. Kommer detta bli en fara för mig själv?? det vet jag inte. Den som lever får se.

Jag vill kunna få fram så mycket!!! Men det är något i huvudet som sätter stopp för det hela. Är jag en tjej som ska behöva ha det så här???? Nej det är jag inte, men frågan är hur ska jag kunna gå vidare?? Det blir nästa fråga. Nu har jag inget mer att skriva. Men i för sig så har jag redan skrivit ett inlägg idag söndag, men kände bara att jag va tvungen att skriva lite mer. Tjejen som levr i en tunnel som är lång lång och svår att ta sig ur. Det jag ser längst längst fram i tunneln, eller de spelar ingen roll om jag vänder mig fram eller bak så syns hon ändå. Min älskade ögonsten.

Då var det söndag kväll nu då...Igår var jag till Norberg på marknad en sväng, hittade bara strumpor, annars fanns det inget att ha. Det är ofta så på marknader att det är mest bara skräp, men folk handlar ändå som galna höns, fattar inte att en marknad ska vara så populärt. Jaja alla är vi olika och tur är väl det. Hela dagen idag har jag varit med Zarah...ojojj då är det inte en lugn stund kan jag lova. Nej nej vi sak vara överallt både nu och sen och gärna på en gång. Nu har hon åkt hem för 1 timme sen, pust och åter pust kan jag säga!! Jag blir såå trött och slut av att hålla hennes tempo från klockan 06.40 till 19.00, där kan man snacka om att denna tjej har mycket mycket med energi i kroppen. Redan när klockan va 06.40 så sa Zarah till mig att vi skulle gå upp för att hinna med bussen till Fagersta som gick 08.15 Jag sa till Zarah. jaa lugn vi hinner klockan är inte ens 7 än, nej jag vet sa Zarah men jag kan inte sova. Nej det har jag väl märkt sa jag. Då skrattade hon bara hahaha. Så det va bara att klä på sig och kliva upp när klockan va 06.50 på en söndag och allt. Jaja bara att gilla läget tänkte jag. När klockan va 07.45 var vi vid bussstationen och satt och väntade på bussen till Fagersta, sen har vi varit här hela dagen. När vi kom till mig vid kl 08.40 trött som jag va så började jag ställa mig och baka en kladdkaka tidigt på en söndag morgon. Det hör då verkligen inte till vanligheterna kan jag lova, så detta kommer inte hända allt för ofta, att jag ställer mig och bakar klockan 08.40 Nej nej. Men jag kände att jag va tvungen att göra något för att hålla mina ögon öppna. Kladdkakan blev bra ialla fall, trotts att jag va såååå himmla trött. Gäsp gäsp. Men till slut så blev dagen rätt lyckad ändå till slut. Jag fattar inte att Zarah orkar hålla sånt tempo hela dagarna, jag blir helt jäkla slut som människa av att ha sånt högt tempo som henne. Men samtidigt måste man väl sätta lite fart på livet om man ska hinna med att göra saker. =) Hahaaha. Nu är hela jag totalt helt sluuut...så trött så trött. Sitter och lyssnar på lite musik just nu. Kramar till er mina vänner och er jag inte känner. 

Desto längre saknaden och sorgen går efter min älskade vän, desto svårare är det. Men visst man kan tycka att vad då när tiden går allt mer längre bort så ska det bli lättare, jo det är ju så vi funkar. Men nej inte jag, för mig blir det allt svårare och svårare att handskas med sorgen. Kan absolut inte fatta att det nu har gått hela 4 månader sen Smulan lämnade mig, 4 hemska fruktansvärda månader. Ni får tycka vad ni vill om detta, men Smulan va som mitt barn hon va den jag tog hand om i vått och torrt hela hela tiden i 2 års tid, det va för henne jag levde och kämpade på trotts allt. För henne kunde jag inte lämna, hon va tvungen att tas om hand, Smulan skulle ha mat bli ompysslad och massa mer. Hon älskade att vara ute på sommaren det va bland det bästa hon visste, Smulan var då under sommaren omöjlig att kunna få in. Nej nej minsan hon skulle inte in, hon va då som tjuren ferdinand hon skulle sitta under sin kork ek och lukta på dom fina blommorna, eller så tyckte hon om att rulla sig i nån jord hög, eller när gräset va nyklippt så skulle hon rulla sig där. Sen så sa hon till mig: Titta nu matte visst är jag fin?? Och några gånger rullade hon sig i nån ler pöl eller nåt men då va hon inte speciellt fin, fast det tyckte förståss Smulan själv. Älskade hjärtat mitt....saknaden kommer inte försvinna. Du fanns alltid här hemma varje dag och lyste upp min dag, jag hade någon att ta hand om varje dag. Men nu har jag inte det, något fattas mig. Kommer alltid fattas. Mitt hjärta brinner mer och mer för varje dag av sorg och oendlig saknad. Jag kommer nu att lägga mig under täcket och inte komma fram...så ont gör saknaden efter min älskade söta, gulliga Smulan. Du va helt underbar!!! Vill ha dig tillbaka. Mattes älskling. 

När allt är för mycket och jag kan inte sortera mina hemska tankar, då kommer tårarna i full fart, eller så vill jag försvinna från denna värld, såna tankar finns också kan jag lova. Jag får mig själv att känna mig, dum, världelös, äcklig och jaa massa mer. Min kropp orkar inte med detta skit längre, min själ och depression har nu arbetat så mycket att det har tagit över allt. Vill inte se mig själv gråta, men vill ändå få ut mina känslor,men ändå så kan jag inte. Tänkte idag när jag va hos psykologen att jag skulle få ut mina känslor och tårar, men nej då det gick inte. Det va precis som att den "lilla Ida" hade lagt locket på för alla tårarna innan jag gick in till psykologen. Men det va väl kanske inte rätt ställe att gråta ut på. Vill kunna känna att jag kan lita på den, och känna mig trygg med den jag gråter ut hos så att den personen förstår. Men vem kan jag lita på???  Jo det finns en tjej på tjejjouren som jag känner att jag kan lita på, men har jag vågat visa mina känslor inför henne??? Nej tyvärr, det har varit samma sak där som hos psykologen, att när jag är påväg till tjejjouren och tänker: Nu ska jag få ut mina tårar och känslor så jag inte behöver sitta med dom ensam när jag kommer hem. Men nej inte alls, det blir inte så, utan jag börjar istället gråta när jag kommer hem i min ensamhet, vilket inte alls är bra. Har i för sig 2 tjejer på tjejjouren som jag verkligen känner mig trygg med, och en av dom ska följa med på fredag =) Kram kram och tack till er på Tjejjouren att ni finns!! När ska jag våga visa mina känslor? Jag måste för att det ska kännas lite lite bättre.  Känner mig knäckt att det blev som de blev idag.  men men.

God morgon gott folk, jaha då var det en ny dag nu då. Jag satt uppe till klockan 01.10 innan jag gick och la mig, kunde verkligen inte sova. Nej det märks väl?? Nu är klockan snart 9 på söndag morgon och jag sitter redan här. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte sova, skulle kanske funka om någon slår nåt hårt i huvudet på mig. Jag haaatar när man bara ligger och vänder och vrider på mig i sängen av att inte kan sova. Då kommer bara massa tankar farandes i huvudet på en gång när man ligger vaken. Det jag lyssnar på nu är lugna favoriter på Rix fm. Igår när klockan va 21.30 fick jag nåt jäkla ryck och började tvätta (fast vi egentligen inte får tvätta efter kl 21) Men olydig som jag va så gick jag ner i tvättstugan och tvättade ändå, vad då tänkte jag det är väl ändå ingen som kollar det så sent på kvällen, och det är väl ingen som vet att det just är min tvätt som ligger där??? Näää, så jag tvättade ialla fall och det gick bra, jag hade tvätten kvar när jag kom ner dit efter kl 00.00 Förutom att jag trodde mitt hjärta skulle stanna på mig, för när jag kommer ut från tvättstugan och ska gå i den långa koridoren för att komma till min trapp uppgång så var det 2 killar som va skit fulla som va ner i källaren, dom skrek och hade sig, faan så rädd jag blev. Men dom bad om ursäkt för att dom hade skrämmt mig =) det va ju snällt av dom trotts att dom va fulla. Nehe nu har jag inte mycket mer att skriva. Ha det bra gott folk, jag ska fortsätta lyssna på Lugna favoriter och lägga mig i sängen en liten stund till och se om man kan sova. Hmm kan sova?? Nää tror inte det va. Suck suck.

Ja idag är det sol ute..härligt. Men det blåser också en del. om 2 timmar ska jag vara med personalen (Floravägensserviceboende) och grilla. Första gången i år, det ska bli mysigt, hoppas jag. Sen efter när jag har ätit mat med personalen så tänkte jag gå till min bror och hälsa på ett tag, bättre att sitta där och glo än att sitta här ensam och inte göra något. Så skulle min kusin även komma dit kanske. Jaja jag får se vad som händer senare ikväll, det blir säkert lungt, har ingen stor lust att göra något. Mina tankar dom far och flyger hej vilt i huvudet nu. Mycket tankar går just nu åt att försöka memorera inför fredagen då jag ska på rättegång, jag har nu nästan lagt detta bakom mig när det drog ut på tiden. Men men jag kan inte göra mycket än att göra mitt bästa. Mer än så kan dom inte kräva, det jag inte minns det minns jag inte, så är det bara. Om jag ändå kunde fånga upp alla dessa tankar men dom far som en virvelvind i huvudet, då är det svårt. Nu känner jag för att bara lägga mig under täcket och glömma allt, eller kanske inte glömma men jaa, allt blir så jobbigt. Mitt huvud hänger inte med. Kaos det är de. Skulle behöva tvätta och städa men har ingen ork till det..orken och motivationen är helt borta, den har inte funnits här på bra länge. Om man bara kunde trycka på en knapp och stoppa allt, men det går inte, tiden bara går och går ialla fall. Känns som att jag av någon anledning har högsta växeln i men det tar stopp lika fort sen går allt på spar låga.