Har inte badat på hela sommaren och nu när det är såååå jätte varmt ute är jag suugen på att bada...men har ingen som vill följa med...och hur roligt är det att åka och bada ensam??? Neej inte alls kul. Så undra vad man ska göra eller hur man ska bära sig åt. Hmmm.  Faaan att min lillasyster bor 2 timmar från mig =( annars hade jag kunnat fråga henne om hon vill hänga med och bada, men en aning svårt nu =(

 Just nu känns bara allt så jäkla hopplöst....tårarna faller och faller tillsammans med den fruktansvärda smärtan som finns inuti mig. Älskade Smuuuuulan vart är du någonstans????? Saaaknaden gör så otroligt ont. Jag vet att du är här någonstans, men kan inte sätta fingret på att just där är du. Det går inte. Vill vill vill ha TILLBAKA dig mitt älskade hjärta. Du va såå vacker och underbar, det är du nu också men jag kan inte röra vid dig. =( min älskling kom tillbaka.

Tårarna har nu förvandlats till det värsta tänkbara....haaatar hatar det

 Jaaa det kan man verkligen säga att jag har, just trååååkigt. Vet inte vad man ska göra för att få tiden att gå. Äta, äta kanske. Lyssna på musik. Nja vet inte vad jag vill göra.

 Suck suck....tråååk

Sorry seems to be the hardest word
What have I got to do to make you love me?
What have I got to do to make you care?
What do I do when lightening strikes me?
And I wake to find that you’re not there.

Chorus
What have I got to do to make you want me?
What have I got to do to be heard?
What do I say when it’s all over?
Sorry seems to be the hardest word.

It’s sad, so sad
It’s a sad, sad situation
And it’s getting more and more absurd
It’s sad, so sad
Why can’t we talk it over?
Oh it seems to me
That sorry seems the be the hardest word

Chorus

It’s sad, so sad
It’s a sad, sad situation
And it’s getting more and more absurd
It’s sad, so sad
Why can’t we talk it over?
Oh it seems to me
That sorry seems the be the hardest word

What have I got to do make you love me?
What have I got to do to be heard?
What do I do when lighting strikes me
What have I got to do?
What have I got to do?
When sorry seems to be the hardest word

Finner inga ord alls längre, det är borta. Allt är borta, jag är inte den tjej som ni tror att jag är. Har inte sovit många timmar inatt heller =( nej nej utan mina  tårar har hållt mig vaken under hela natten. Det kommer dom garanterat göra denna natt som kommer med. Jag orkar inte med detta längre, vill inte få höra av den kille man gillar såååå jäkla mycket att bara för att jag har ett medfött handikapp så vill han inte skapa familj, bli ihop med mig. På grund av att denna kille "skämms för mig", han skämms att visa upp mig för andra, det kan skapa praktiska problem. Är så himmla ledsen över detta han har sagt till mig. Jag är MERA än ett handikapp. Vilket han inte verkar förstå, han bara ser mig till mitt handikapp. Jag kanske är sån som inte kan nånting, inte är värld nåt, är totalt blåst på grund av mitt handikapp. Lika bra att lägga sig i sängen direkt och se när tårarna kommer ännu 1 gång som en blixt från en klar blå himmel. Nu är allt så fruktansvärt svart så det finns inte på Sveriges karta. Här sitter den olyckas drabbade fågeln och fäller en tår då och då. Dag som natt. Kommer dettaa få ett slut eller är det början på något nytt??? Undra vad som händer här näst då. Jag är totalt utblåst och allt, trycket är lågt, allt bara sjunker längre och längre ner på den hjälplösa botten. Nu har tårarna kommit i raket fart. Dax att gå in i mörket då?? Nää för jag är redan där.

 Jag lever i en dimma där jag inte vet vart kvällarna tar vägen. Vill inte ha kväll, vill inte ha morgon. Speciellt kvällarna får mig att känna otroligt stark ångest, så stark att tårarna kommer som en blixt från klar blå himmel =( Men ibland vet jag inte vart tårarna kommer ifrån. Då känns allt helt plötsligt främmande. Vad är det som får mig att känna så???  Vet inte hur jag ska kunna få svar på denna fråga. Ensamheten, sorgen och min ångest har tagit över allt. Undra vad som kommer hända den dagen jag får fatt i allt detta. Hmm *funderar* Om jag ens någonsin kommer få fatt i det det vet jag inte. Just nu vet jag inte alls mycket. Är ganska så off när det gäller det mesta. Folk kan fråga mig saker och jag fattar inte ens vad dom frågar, säger va vad sa du?? Men det kopplar ändå inte vad personen i fråga vill få sagt. Jag lever i min egna lilla värld nu för tillfället. Hur länge kommer det vara så??? Vet inte, jag orkar inte veta något nu. Det finns inte i min värld. Tårarna faller ner för mina kinder vare sig jag vill eller inte. Om jag kunde få fatt i dom och säga åt dom att sluta komma, men det går inte, dom är inte levande, inte jag heller..eller?? orden jag ser och hör ekar i mitt huvud och vet inte vart dom är påväg någonstanns.

Jag kan inte fatta att det har gått snart 8 månader sen min älskade Smulan lämnade mig =( och lämnade världen bakom sig. Faan faan det är ofattbart, saknaden växer och växer mera för varje dag. Inget har direkt fungerar riktigt som det ska sen du lämnade mig. Det kan ni tycka vara jätte konstigt att hur kan en liten katt göra så hela världen rasar ihop för dens matte dagen då djuret försvinner. Men Smulan va min bebis, hon va mitt allt, ingen kan förstå hur speciell denna katten va för mig. Älskade henne ända in i ryggen om inte mycket mycket mera. Jag la ner hela mitt hjärta, hela min själ i att min älskade Smulan skulle få det bra, så bra det bara gick. Fast tyvärr så var jag tvungen att ta bort henne 23 december 2008 efter många många tusen OM och Men, det var fruktansvärt jobbigt att ta ett sådant beslut, men jag insäg innerst inne att Smulan skulle aldrig bli bra igen. Hon skulle få leva med det hela livet, och jag vill samtidigt och inte ha en kissande katt som förstår alla möbler och allt man har, det tar slut på ens krafter till slut när man hela tiden får gå och torka katt kiss 24 timmar om dygnet överallt. Jag älskar dig Smulan min. Du bevaras i mitt hjärta över alltid. Ska aldrig släppa taget. Kram kram

 Vet snart inte själv vem jag är...alla ord allt bara ekar i huvudet, det är en stor enda röra just nu, men är nog troligen så med tanke på det jag varit med om nu den senaste tiden =( Hur länge ska man orka kämpa?? Tiden läker alla sår? Nja vet inte om jag direkt tror på det ordspråket. Har svårt att sova på nätterna...bara massa tankar som far runt i mitt huvud. Vill inte ha dom där, känslan av att känna sig världelös, inte värd nåt jaa det finns där, påminner mig varje dag. Blää blää. Jag vill få ett slut på detta jäkla skit nån gång. Tårarna faller allt mera ner för mina kinder.  Saknaden efter min älsakde Smulan finns alltid kvar hos mig. Matte saknar dig såååå mycket!!! Hoppas du har det bra där du nu är. Puss kram på dig