Jag vill önska alla en trevlig och glad midsommar. Glad midsommar?? Hmm jaja tyck vad ni vill. Jag orkar inte tänka, vill inte se, vet inte vad jag vill. Tårarna har nu kommit tillbaka i ill fart igen. Som ett brev på posten. Hatar hatar detta. Vill inte ha midsommar. Får bara så jobbiga tankar inom mig.  Är hundvakt nu tills på måndag, då borde jag vara glad. Men det är jag inte. Jag vet inte vad som tagit åt mig men de känns som den djupa sorgen har tagit ny fart i kroppen på mig. =( I hate it. Smulan jag vill ha dig här...Saknar dig så att min själ blöder. =( Täcket och sängen nästa. Orkar inte med mera.

Ja som ni kanske har märkt så har jag inte varit på MSN på bra länge nu. Men det beror på att jag inte har någon dator just nu för tillfället. Datorn är på andra uppdrag nu. Om ni vill mig någon så kan jag nås på mobilen. Vet inte när jag får tillbaka datorn igen. Svårt att säga. Mår verkligen skiiiit dåligt nu. Trött på livet orkar inte mera. Är såååå deppig. Det kan vara en av anledningarna till att jag inte svarar i mobilen om nån av mina vänner försöker nå mig. Jag svarar i mobilen när jag känner för det helt enkelt.

 Ha det bra alla vänner Kram kram en tjej med täcket över huvudet nu ett bra tag framöver och har skydd på nätterna. Tack tack för det. Kommer ha skydd på nätterna ett tag framöver.

 Det är inte roligt att hela hela tiden gå med dessa magsmärtor dag ut och dag in, Jag kommer inom kort att bli knäpp av alla dessa smärtor. Sen att inte kunna ha en kille att dela livet med gör inte saken lättare. Jag vill ha en kille som älskar mig, gillar mig precis för den person jag är. Men jag har haft sån jävla otur med dom killar jag har träffat, dom bara utnyttjar mig hela hela tiden. Så fort killen fått den han vill ha då är det bra sen, och då åker han hem. Ska det behöva vara så????? Ska man som tjej bli utsatt för sådant skit??? Jag försöker att inte tänka på saken men det är inte så lätt. Önskar att mina magsmärtor kunde fly här ifrån och nite komma tillbaka, då skulle smärtorna kunna ta med sig dessa killar också tack. Jag orkar snart inte längre =(

 I flera flera veckor har mina nätter inte varit roliga. Jag sover inte på nätterna, istället ligger jag och äter, det blir olika varje gång. Ibland blir det godis, mat eller kakor. Vet inte vad som håller på och hända. Det behöver inte vara något, eller?? På dagarna äter jag nästan ingenting, på nätterna är det värre. Kommer detta bli en fara för mig själv?? det vet jag inte. Den som lever får se.

Jag vill kunna få fram så mycket!!! Men det är något i huvudet som sätter stopp för det hela. Är jag en tjej som ska behöva ha det så här???? Nej det är jag inte, men frågan är hur ska jag kunna gå vidare?? Det blir nästa fråga. Nu har jag inget mer att skriva. Men i för sig så har jag redan skrivit ett inlägg idag söndag, men kände bara att jag va tvungen att skriva lite mer. Tjejen som levr i en tunnel som är lång lång och svår att ta sig ur. Det jag ser längst längst fram i tunneln, eller de spelar ingen roll om jag vänder mig fram eller bak så syns hon ändå. Min älskade ögonsten.

Då var det söndag kväll nu då...Igår var jag till Norberg på marknad en sväng, hittade bara strumpor, annars fanns det inget att ha. Det är ofta så på marknader att det är mest bara skräp, men folk handlar ändå som galna höns, fattar inte att en marknad ska vara så populärt. Jaja alla är vi olika och tur är väl det. Hela dagen idag har jag varit med Zarah...ojojj då är det inte en lugn stund kan jag lova. Nej nej vi sak vara överallt både nu och sen och gärna på en gång. Nu har hon åkt hem för 1 timme sen, pust och åter pust kan jag säga!! Jag blir såå trött och slut av att hålla hennes tempo från klockan 06.40 till 19.00, där kan man snacka om att denna tjej har mycket mycket med energi i kroppen. Redan när klockan va 06.40 så sa Zarah till mig att vi skulle gå upp för att hinna med bussen till Fagersta som gick 08.15 Jag sa till Zarah. jaa lugn vi hinner klockan är inte ens 7 än, nej jag vet sa Zarah men jag kan inte sova. Nej det har jag väl märkt sa jag. Då skrattade hon bara hahaha. Så det va bara att klä på sig och kliva upp när klockan va 06.50 på en söndag och allt. Jaja bara att gilla läget tänkte jag. När klockan va 07.45 var vi vid bussstationen och satt och väntade på bussen till Fagersta, sen har vi varit här hela dagen. När vi kom till mig vid kl 08.40 trött som jag va så började jag ställa mig och baka en kladdkaka tidigt på en söndag morgon. Det hör då verkligen inte till vanligheterna kan jag lova, så detta kommer inte hända allt för ofta, att jag ställer mig och bakar klockan 08.40 Nej nej. Men jag kände att jag va tvungen att göra något för att hålla mina ögon öppna. Kladdkakan blev bra ialla fall, trotts att jag va såååå himmla trött. Gäsp gäsp. Men till slut så blev dagen rätt lyckad ändå till slut. Jag fattar inte att Zarah orkar hålla sånt tempo hela dagarna, jag blir helt jäkla slut som människa av att ha sånt högt tempo som henne. Men samtidigt måste man väl sätta lite fart på livet om man ska hinna med att göra saker. =) Hahaaha. Nu är hela jag totalt helt sluuut...så trött så trött. Sitter och lyssnar på lite musik just nu. Kramar till er mina vänner och er jag inte känner. 

Desto längre saknaden och sorgen går efter min älskade vän, desto svårare är det. Men visst man kan tycka att vad då när tiden går allt mer längre bort så ska det bli lättare, jo det är ju så vi funkar. Men nej inte jag, för mig blir det allt svårare och svårare att handskas med sorgen. Kan absolut inte fatta att det nu har gått hela 4 månader sen Smulan lämnade mig, 4 hemska fruktansvärda månader. Ni får tycka vad ni vill om detta, men Smulan va som mitt barn hon va den jag tog hand om i vått och torrt hela hela tiden i 2 års tid, det va för henne jag levde och kämpade på trotts allt. För henne kunde jag inte lämna, hon va tvungen att tas om hand, Smulan skulle ha mat bli ompysslad och massa mer. Hon älskade att vara ute på sommaren det va bland det bästa hon visste, Smulan var då under sommaren omöjlig att kunna få in. Nej nej minsan hon skulle inte in, hon va då som tjuren ferdinand hon skulle sitta under sin kork ek och lukta på dom fina blommorna, eller så tyckte hon om att rulla sig i nån jord hög, eller när gräset va nyklippt så skulle hon rulla sig där. Sen så sa hon till mig: Titta nu matte visst är jag fin?? Och några gånger rullade hon sig i nån ler pöl eller nåt men då va hon inte speciellt fin, fast det tyckte förståss Smulan själv. Älskade hjärtat mitt....saknaden kommer inte försvinna. Du fanns alltid här hemma varje dag och lyste upp min dag, jag hade någon att ta hand om varje dag. Men nu har jag inte det, något fattas mig. Kommer alltid fattas. Mitt hjärta brinner mer och mer för varje dag av sorg och oendlig saknad. Jag kommer nu att lägga mig under täcket och inte komma fram...så ont gör saknaden efter min älskade söta, gulliga Smulan. Du va helt underbar!!! Vill ha dig tillbaka. Mattes älskling. 

När allt är för mycket och jag kan inte sortera mina hemska tankar, då kommer tårarna i full fart, eller så vill jag försvinna från denna värld, såna tankar finns också kan jag lova. Jag får mig själv att känna mig, dum, världelös, äcklig och jaa massa mer. Min kropp orkar inte med detta skit längre, min själ och depression har nu arbetat så mycket att det har tagit över allt. Vill inte se mig själv gråta, men vill ändå få ut mina känslor,men ändå så kan jag inte. Tänkte idag när jag va hos psykologen att jag skulle få ut mina känslor och tårar, men nej då det gick inte. Det va precis som att den "lilla Ida" hade lagt locket på för alla tårarna innan jag gick in till psykologen. Men det va väl kanske inte rätt ställe att gråta ut på. Vill kunna känna att jag kan lita på den, och känna mig trygg med den jag gråter ut hos så att den personen förstår. Men vem kan jag lita på???  Jo det finns en tjej på tjejjouren som jag känner att jag kan lita på, men har jag vågat visa mina känslor inför henne??? Nej tyvärr, det har varit samma sak där som hos psykologen, att när jag är påväg till tjejjouren och tänker: Nu ska jag få ut mina tårar och känslor så jag inte behöver sitta med dom ensam när jag kommer hem. Men nej inte alls, det blir inte så, utan jag börjar istället gråta när jag kommer hem i min ensamhet, vilket inte alls är bra. Har i för sig 2 tjejer på tjejjouren som jag verkligen känner mig trygg med, och en av dom ska följa med på fredag =) Kram kram och tack till er på Tjejjouren att ni finns!! När ska jag våga visa mina känslor? Jag måste för att det ska kännas lite lite bättre.  Känner mig knäckt att det blev som de blev idag.  men men.